Är så förkyld och hostar, jobbigt att bara gå över golvet. Blir andfådd av minsta lilla.
Sen är det ju så att man nästan får ha över 40 i feber och inte KAN vara på benen innan man inser att man inte orkar egentligen.
Nu har jag inte feber och känner mig ganska pigg, men man blir hängig ändå.

Funderar på detta med omtänksamhet.
Det kan verkligen vara så många saker som upplevs som omtänksamhet:

*En snäll granne som hjälper till med något.
*Tanten som håller upp dörren på affären.
*En kompis som ringer bara för att fråga: -Hur är det med dig idag?

Min man sa till mig i eftermiddag efter att jag lagat maten och tvättat och gjort diverse annat: -Nu går du och lägger dig och vilar. Jag plockar bort efter maten. Gå och lägg dig!

DET är omtänksamhet! <3

Gick efter många om och men och la mig en liten stund. Men nu är man ju uppe igen. =)
Hoppas detta ger med sig snart.

Ska snart se på Idol, se alla som inte har mycket till självinsikt eller vad man ska kalla det för, göra bort sig inför hela svenska folket. =)
Jag tycker det är lite pinsamt.
Jag kan nästan tycka att det är lite av ett hån mot de som verkligen kan sjunga och mot juryn som verkligen kan detta med musik. Måste vara jättejobbigt att få sin tid bortslösad av dessa som inte kan sjunga, de som bara kommer dit för att få sin tid i rampljuset.
Men å andra sidan är det ju TV och vad vore programmet utan dessa(?!)