Som vanligt (numera) går det lång tid mellan mina blogginlägg.

Just detta uppehåll beror på att jag varit lite deprimerad beroende på att min kropp drabbats av något konstigt.
Började med att jag blev bortdomnad från midjan till fotleden på vänster sida.
Åkte in akut och blev undersökt och inlagd på ortopeden.
Där gjordes en massa tester och en massa prover togs.
De hittade inget och jag fick åka hem.

Nerver i klem?
Diskbråck?
Vem vet....?!

Efter ytterligare en vecka blev det även i höger fot och vad.
Och nu sitter jag med ett ont vänsterben som jag har svårt att gå på. :-(

Efter sista läkarbesöket tog jag upp detta med att jag faktiskt är snebelastad eftersom höger ben är längre och att jag helt enkelt är sne. Har dessutom haft en problematik i vänster knä i åratal pga detta och känner dessutom av (vad jag själv och andra tror) är ischiasnerven.
När jag låg inlaggd tog jag även upp detta men vad jag än kom på och berättade så menade dom bara att detta mest troligt inte hade något samband.
Hur dom nu kan göra denna bedömning eftersom jag inte gjorde någon röntgen ens.

I alla fall vid sista besöket så tog jag upp detta med mitt ben. Jag berättade att jag för några veckor sedan började röra på mig och gick 8 dgr i sträck i 1 1/2 timma och fick jätteont i mitt ben då efter dessa kvällar, ungefär på samma ställe som jag har haft problem med och som jag nu har ont i.
Det i samband med bärhjälp vid flytt i 5 dagar och vedskog kanske blev för mycket helt enkelt för en som inte tränat speciellt mycket under tre års tid?!
Läkaren undersökte och trodde faktiskt att detta hade ett samband och att nerver mest troligt kommit i klem och att jag fått någon slags inflammation/överansträngning i musklerna.

Har fått antiinflammatoriskt nu och försöker att inte gå så mycket på benet.
Hur lätt det nu är med tre barn. ;-) Gubben får tvinga mig att sitta ner och vila men det är som sagt svårt, vill ju också göra saker.

Hoppas på att detta ger sig snart för jag håller på att bli galen av att inte kunna röra mig som jag vill. Det är jobbigt och tar på krafterna och humöret mer än man tror.


Tur jag har en sådan underbar familj (och även vänner) som stöttar en och alltid finns där.


När det blivit lite bättre börjar jag med sjukgymnastik och att försöka få till min snea kropp och hållning.
Måste nog inse att jag inte kan belasta kroppen som om man vore arton år fortfarande. ;-)


En sak är säker.... kommer att bli lite mera blogginlägg i alla fall. :-)

See you soon!